Irländsk vattenspaniel

Den irländska vattenspanieln är en mycket gammal ras som omnämns redan på 1600-talet i litteraturen. Ursprunget är omdiskuterat men man tror att både setter och pudel har varit involverade. Det är den största spanielrasen. Vattenspanieln är en stötande och apporterande fågelhund och en utmärkt vattenapportör. Den har en stark vilja och en viss envishet, men också lättlärd, mångsidig och en aktivist som kräver en fast hand, tålamod, aktivitet och sällskap. Kännetecknande för rasen, förutom sin päls och rullande gång som påminner om en full sjöman, är dess vilja att genomföra allt och mer därtill för sin förare. På grund av sin intelligens och livliga natur bär den ryktet av att vara clownen inom spaniel gruppen och kan göra vanliga saker på ovanliga sätt för att uppnå vad den blivit ombedd att göra då den är mycket mån om att utföra vad sin förare bett om. Vattenspanieln är en familjehund mer än en enpersons hund men kan också visa distans för främlingar. Socialisering och träning är viktigt för den irländska vattenspanieln. Pälsen är ofta tjock och tät och måste borstas ordentligt 1-2 gånger per månad och kanske ibland oftare. Den fäller. Klippning kan göras olika ofta beroende på vad man ska använda hunden till. Vattenspanieln fungerar utmärkt som apportör, spårhund, på lydnads eller agilitybanan.

 

Standard för irländsk vattenspaniel:

Hemland: Irland

Helhetsintryck: Den irländska vattenspanieln är en mångsidig använd jakthund, särskild lämpad för fågeljakt. Lämpligheten skall tydligt framgå av hundens utseende och uppträdande; den ska vara starkt byggd, kompakt, intelligent, arbetsvillig och uthållig.

Huvud: Huvudet ska vara ganska stort. Skallen ska vara högt välvd, med bra längd och bredd för att ge tillräckligt utrymme åt hjärnan. Nospartiet ska vara långt, kraftigt, något kantigt, pannavsatsen ska vara sluttande. På nospartiet och kinder ska håret vara kort, skallen ska ha långa lockar, som bildar en tydlig tofs vilken växer i en väl avgränsad spets mellan ögonen. Näsborrarna ska vara stora, välutvecklade och nosspegeln mörkt leverbrun.

Ögon: Ögonen ska vara jämförelsevis små, medelbruna till mörkbruna, klara och pigga.

Öron: Öronen ska vara mycket långa, droppformade, lågt ansatta och hänga tätt intill kinderna. De ska vara täckta av långa, skruvade lockar.

Bett: Saxbett

Hals: Halsen ska vara kraftigt ansatt i skulderpartiet. Den ska vara kraftig, välv och lång nog att bära huvudet över rygglinjen. Halsen ska på nacke och sidor vara täckta av små lockar av samma typ som på kroppen. På strupen ska håret vara kort och slätt. Struphåret ska bilda ett V-format parti som sträcker sig från underkäksvinklarna till bröstbenet.

Bål: Kroppen ska ha rejäl storlek. Ryggen ska vara kort, bred, rak med god övergång i bakpartiet. Ländpartiet ska vara djupt och brett. Bröstkorgen ska ha normal vidd och välvning mellan frambenen. I sin helhet ska kroppen ha ett tunnlikt utseende, vilket understryks av revbenens välvning.

Extremiteter: Skuldrorna ska vara kraftiga och sluttande. Frambenen ska vara kraftiga och raka från skuldran och nedåt. Bakbenen ska vara kraftiga och långa, välvinklade knäleder och lågt ansatta hasor.

Tassar: Tassarna ska vara stora, något runda och spretiga, väl behårade både över och mellan tårna.

Svans: Svansen är typisk för rasen. Den ska vara kort, rak, tjock vid roten och smalna till en fin spets. Den ska vara lågt ansatt, bäras rakt och nedanför rygglinjen. Den får inte vara så lång att den når till hasleden. Åtta till tio centimeter närmast roten ska svansen vara täckt med täta lockar, svansen i övrigt ska vara kal eller täckt med rakt, fint hår.

Hårrem: Pälsen ska bestå av täta, fasta, krulliga lockar, som inte får vara ulliga. Pälsen ska ha en naturlig oljighet. Frambenen ska vara täckta av lockar ända ner till tassarna. Pälsen ska överallt vara riklig utom i ansiktet och på strupen där den gör ett raggigt intryck. Nedanför hasleden ska bakbenen vara släthåriga på framsidan och krulliga på baksidan ända ner till tassen.

Färg: Mättad mörk leverbrun färg med purpurskiftning är speciell för rasen och kallas ibland för purpur leverfärg.

Mankhöjd: Hanar 53 - 59 cm Tikar 51 - 56 cm Generellt ligger storleken något över standard!